Långpass i badhuset

I går kändes det inte särskilt lockande att ställa väckarklockan på 6:20 och idag när den ringde var inte känslan bättre. 7:50 kom Nicke och hämtade för ett pass i simhallen. Målet: Att komma så långt som möjligt på två timmar. 

Tre av fyra gjorde insimmet som vi skulle men eftersom Niclas fuskade så blev alla straffade med extra insim. 

Efter en timme behövdes en kortare paus med dricka och lite uppfriskning i form av en banan och vätskeersättning.

Niclas kom 6050 m, jag 5400 m och Johan 5100 m. När vi åkte upp sa vi att vi skulle vara nöjda om vi hann 5000 m, så alla åkte hem nöjda men med ömma muskler... 

Nytt pass under julhelgen

Inga tunga övningar men målet under julledigheten är att öka muskelmassan i lår och stuss innan vi fokuserar på musklerna runt knät efter nyår. 

Det positiva är att det just nu finns mycket roligt att titta på... 

Startträning

Idag var det en väldigt rolig simträning, både för de i vattnet och för de som tittade på. Mag- och ryggplasken avlöste varandra vid starterna och i slutet av passet var kropparna lika röda som på en irländare som just bestigit Gizapyramiden iförd endast ett par speedos...

Johan hade lite svårt att få in i huvudet att han skulle fortsätta simma istället för att göra en volt vid ryggsimsstarten. Måste vara de gamla simhoppstakterna som sitter i... 

Nicke redo för start.

Jocke visar hur man gör, ser hur lätt ut som helst! 

Näsklämma kan vara bra vid ryggsim :)

Även frisimsstarter tränades! 

Johan gör en baklängesvolt istället...

Träning av fjärilssparkar under vattnet.

Fler fjärilssparkar...

Filmer på fler starter finns att se på youtube. Enklast hittar man dem genom att söka på Maria Kriivel

Torrsim

Jocke hade förberett ett litet pass till grabbarna. Själv körde jag torrsim idag och satt mest och tittade på Lucas som hade privatträning med Marie. 

Först lite teknikträning i bröst-, fri- och ryggsim där han noga kollade av om hon hade några trix innan han gav sig iväg. Klart att man vill veta hur man kan spara energi! Sedan var det start- och vändningsträning. 

När Lucas och Marie efter en timmes träning började prata samma språk så underlättade det en hel del! Här tränar han på att få upp fötterna vid starten. 

Grabbarna var lite trötta i slutet av passet och inte helt till freds med en kamera upptryckt i nyllet efter sista 100-ingen på max... 

Operationsdag

Så var det äntligen dags att få reda på om det går att göra något åt smärtan i mitt knä.

07:00 checkade jag in och bytte om till festblåsan. 

Strax därefter intogs frukosten bestående av diverse medikament.

Jag har ingen aning om hur lång tid operationen tog men vid 9:40 vaknade jag med nålar i båda armarna, ett felstick i höger hand och värk i knät. 

Ont ska man inte ha, så jag fick lite flytande morfin vilket inte bara tog bort smärtan utan också medvetandet. Sov ca två timmar till. Under denna tiden vaknade jag och minns att läkaren var inne och skulle berätta om operationen men hon ansåg att det var meningslöst med tanke på mitt mentala tillstånd. 

Efter att jag sovit färdigt fick jag lite kaffe och ett par frallor. Underbara sköterskor på uppvaket! 

Till slut kom läkaren och levererade domen. Broskbiten som synts med magnetkameran kunde hon inte finna men misstänker att den följt med koksaltlösningen ut när de spolade. Menisken sitter fast, det har hon tydligen testat ganska ordentligt och korsbandet ser mycket fint ut med tanke på att reparationen faktiskt är ganska exakt 15 år. 

Det som var betydligt mindre bra var att brosket på änden av lårbenet saknas helt på en yta av ca 0,5 kvadratcentimeter. Detta kan vara orsaken till smärtan men det kan också bli helt bra nu när leden är ren. Efter en korsbandsoperation är det tydligen 50 % risk att få atros... Inte bra! 

Någon mer löpning blir det inte. Cykla och simma frisim går utmärkt dock ej bröstsim men det simsätt behärskar jag ju ändå inte... Jag har helt enkelt sprungit mitt sista Göteborgsvarv. (Just löpförbudet är jag inte jätte-ledsen över) 

Det var tydligen ganska inflammerat så "jag sprutade in ganska mycket kortison". Vad det innebär för framtiden vet jag inte.

När det obligatoriska toabesöket var avklarat väntade jag bara på att mamma och Uffe skulle komma och hämta mig. Det borde ju dokumenterats i bild men så blev det inte. Uffe hade det tufft med en i rullstol och en med hela armen i gips som varken kunde stänga dörren eller ta på sig bältet. Numret till Bergströms färdtjänst finns på gula sidorna...

Nu ligger jag i soffan och väntar på att Johan ska ropa att maten är färdig...

Vecka 4

Tufft pass även idag! Vi simmade inte särskilt långt men ändå väldigt jobbigt. Jocke hade planerat passet som eg endast bestod av 400 meter. Det låter ju inte så mycket men eftersom det var upplagt på 8 x 50 meter i maxfart så kändes det ordentligt i både ben och armar efter några varv.

För att bli godkänd skulle det tydligen inte variera mer än fem sekunder mellan första och sista sträckan. Alla blev godkända, Patrik klarade sig bäst och jag  var den enda som gjorde det man absolut inte skulle. Dvs simma snabbare på sista än på första...  Jag blev dessutom diskad på ena sträckan på grund av felaktig vändning, men det är ju inte så lätt att veta vad som är vägg och vad som är botten när man har hela brillorna fyllda med vatten! Sen var det ju en tjuvstart också men det var faktiskt inte mitt fel!!! 

Sedan simmade vi 400 i lite lugnare tempo innan vi avslutade med några Jocke-specialare. Tåget var ju roligt men lite svårt att få till andningen när man blev nerdragen under vattnet varje gång Nicke behövde luft...

Helvetesvecka...

Till min stora glädje var min plats ledig idag hos sjukgymnasten!

En timmes styrketräning ben med nya övningar innan det var dags för simning.

Dagens övningar:

200 meter insim.

100 m i fart 5.

200 m i fart 4.

300 m i fart 3.

400 m i fart 2.

300 m i fart 3

200 m i fart 4

100 m i fart 5

50 meter löst

4 x 100 m rygg/fritt/rygg/fritt.

50 meter löst

100 m fart 4

200 m fart 3

100 m fart 4

200 m fart 3

(Patrik körde idioten lite extra)

200 meter avbad! 

Både kramp och spykänsla under dagens pass. Det måste varit det värsta passet på länge. Den 2 december kl 19:45 hände något i Världshistorien som aldrig tidigare skett! När Jocke frågade om vi skulle ta en vända till så svarade Patrik "NEJ!". Det måste vara första gången som han sagt nej till träning. Möjligtvis "nej, är träningen redan slut?" Men aldrig som idag. Han log inte heller i slutet av passet. Detta måste ses som att Marie lyckades med målet: helvetespass med mjölksyra!!!