I går ringde klockan vid 03:00 och det var dags att stiga upp och göra sig redo för 300 km på cykel. Eftersom Johan har varit förkyld och rejält hostig en vecka bestämde han sig för att skippa loppet. Det betydde ju inte att han fick somna om utan istället skjutsa Sten, Niclas och mig från Mjölby till starten i Motala. Patrik anslöt och vi kunde åka.
I startgruppen fanns ett gäng från Höllviken som vi hängde på ett tag. De hade som mål att komma under 10 timmar vilket kändes övermäktigt för mig. Patrik däremot hade en plan på under 9 timmar så när första snabba gruppen kom och körde om oss stack han och Magnus.
Efter 40 km fick jag släppa gruppen. Det är väldigt psykiskt påfrestande att se draghjälpen försvinna bortom kröken.
Stannade och tog en frukost bestående av bulle och kaffe i Ödeshög.
Motvind och backigt gjorde att jag efter ca 7 mil fick ett mildare psykbryt! Hur i hela friden ska detta gå vägen? Jag har ju inte ens kommit en fjärdedel av loppet... Ett par tårar senare var det bättre. Bryt ihop och kom igen, om tre mil är det mosbricka i Jönköping! 
Med laddade batterier och vinden i ryggen kändes det något bättre. Nästa stopp blev i Fagerhult. Ytterligare lite mat, saltgurka och energidryck i flaskan i stället för vatten. Lite sms-pepp från Sara och Johan och sen kunde jag återigen fortsätta.
Låg och kämpade för att kunna hålla 25 km/h när jag blev omcyklad av ett Fredrikshov-gäng. Nu vände turen! En perfekt grupp. Halva ansträngningen och 32-35 km/h istället. Kändes som om jag fick några gratismil! Hittade dessutom en trevlig Gävle-tjej som jag kunde sitta och prata lite med. Eftersom gänget skippade pauserna gjorde jag också det. Har man hittat en passande grupp kan man inte släppa den för en halv banan när man har hela väskan full med Runes kakor!
Om någon trodde att rundan har med cykling att göra så tror man fel! Maten är allt!!!
Jag hade det tufft i uppförsbackarna och tappade gruppen i "Halleluja-backen" men fick Patriks ord i huvudet: "Det är värt att ligga på rött ett tag för att kunna ligga på grönt sen!" Växlade upp i nerförsbacken, trampade som en galning och kom till slut ikapp gruppen. 
Efter ett kort stopp i Boviken fortsatte vi. Då vände turen igen. En ur gruppen fick punka och de fick stanna. Då drog vi, Gävle och jag. Men hon var betydligt starkare och kunde hänga på nästa grupp som kom. Jag försökte åka lite snålskjuts här och där men hittade inget riktigt bra. 
Egentligen skulle jag inte pausat mer men all dricka var slut efter bron över Hammarsundet så det var bäst att stanna och fylla på.
Egentligen skulle jag inte pausat mer men all dricka var slut efter bron över Hammarsundet så det var bäst att stanna och fylla på. 40 km kvar och tiden började se ganska bra ut. Johan fortsatte peppa via sms. 
Efter ytterligare 20 km tog jag helt slut. Lipade lite till, ringde Johan, tog en Vitargo-gel och började nedräkningen. 20 km, 19 km, 18 km, 17 km (det är bara en kommunen-runda) 16 km, 15 km, 14 km (Söderåkra t.o.r) 13 km, 12 km, 10 km (en mil kom igen nu) 9 km, 8 km, 7km, 6 km, 5 km (hem från Torsås) 4 km, 3 km FEL på trippmätaren!!!!! Målet i sikte!!!!!
Vilken fantastisk känsla att köra över mållinjen och mötas av fyra skrikande Bergkvarabor!!!! Kunde precis hålla tillbaka tårarna denna gången, en helt annan sorts tårar!!!!
Sten gjorde sin första runda och sammanfattade den: "Lång och backig!" Nicke var nöjd och lite stel. Patrik slog sitt pers och klarade målet med råge! 8:36! Vilken prestation!
Vill passa på att tacka alla som gjort detta möjligt:
Alla funktionärer som gör ett fantastiskt jobb med att serva, heja och se till att bilar stanna i korsningarna!
Publiken längs vägen! Vilket pepp!!!
Maria & Maria tack för att ni ställer upp och skjutsar oss på dessa galenskaper! Och för att ni tog hand om min man i parken!!!
Sara & Johan, era sms var ovärderliga!!!!
